2007-01-25

Marta Axner om ordningsbetyg

Ordningsbetyg - fjäskbetyg
Marta Axner, präst i Köping, bloggar bra om ordningsbetyg på bloggen Oppositionen.se. Under rubriken "Ordningsbetyg - fjäskbetyg" skriver Marta:
Och hur enerverande det än är med tonåringar som absolut måste käfta emot och driva resonemang in absurdum så tror jag att det är nödvändigt - eller åtminstone väldigt positivt - för att främja deras utveckling och kritiska tänkande. Risken finns att läraren hotar med sänkt betyg i ordning för den eleven, eller kanske troligare att eleverna aldrig ens går in i diskussioner med läraren utan ser till att hålla sig väl och svarar som de tror att läraren vill.

Jag uppfattar att Marta lyfter fram elever som inte är värstingar men som ändå kan drabbas av sänkta ordningsbetyg. Betyg satta på subjektiva grunder. När det gäller de som terroriserar andra elever och lärare har de med all säkerhet så svåra sociala problem att de inte påverkas av ett nedsatt omdöme i ett ordningsbetyg. Och sociala problem ska bekämpas på annat sätt.

Själv tycker jag att talet om ordningsbetyg bara är populistiskt. Metta Fjelkner hade ett klockrent debattinlägg i SvD den 21 januari. Metta säger att kunskap står i fokus i skolan och att det är kunskap som mäts med betyg. Hon menar a propos ordningsbetyg att det precis som vid kunskapsbedömning måste råda likvärdighet både inom och mellan skolor. Det får inte finnas utrymme för subjektiv bedömning vara minimal. Precis som Marta konstaterar jag att ordningsbetyg kan påverkas av graden av fjäsk. Knappast en objektiv mätmetod.

Malla Taipale anser att lärarna har verktyg
På P1 Morgon i tisdags morse berättade Malla Taipale, förutvarande rektor vid Turebergsskolan i Sollentuna, om hur hon tvingades stänga skolan för några år sedan efter att elever levt rövare å det grövsta. Hon berättade om sina åtgärder som knappast kan kallas mesiga och kunde konstatera att man redde upp situtationen. Hon berättade också att det gav en positiv utveckling för några av eleverna som under dryga året isolerats från övriga skolan.

Men så slutade hon sin berättelse i radion:
Jag förstår inte debatten och talet om att det saknas verktyg för att skapa ordning. Vi lärare har redan de verktyg vi behöver. Vi är vuxna och har ett naturligt ledarskap. Vi har en auktoritet men vi ska inte vara auktoritära.
Andra bloggar om: , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

En av mina spontana invändningar är väl att lärare är i skolan för att förmedla kunskap - inte för att uppfostra elever. Kan de inte sköta sig kan det inte vara lärarens ansvar. Visst, de ska hjälpa till och stödja, men grundansvaret måste alltid ligga på föräldrarna.
Det är rent befängt att tro att en lärare ska kunna göra en objektiv värdering av vad som är ett passande uppträdande i skolan.
Enda sättet att få bättre ordning i skolan är att se till att vi får in fler vuxna - som förebilder och resurser!

Per Westberg sa...

Jag tycker att skolan är en plats för lärande och lärarna är i skolan för att organisera lärandet.

Lärarna är viktiga för ett barns utveckling och mognad men visst borde det finnas fler vuxna i skolan vid sidan av lärarna.

Anonym sa...

Malla Taipale har ett grundläggande fel i sin argumentation. Lärare är vuxna i skolan men med det följer inte ett naturligt ledarskap. Det är inte sagt att en vuxen människa bara för att hon är vuxen har auktoritet. Däri ligger det stora sveket mot lärarkåren. Många lärare går ut sin lärarutbildning och tror precis detta; att jobbet som lärare ska ge dem en auktoritet som gör att de klarar av härjande barn och ungdomar. Men det gör det inte. Det finns ingen stöttning uppifrån i systemet för lärarauktoritet. Konsten att leda en grupp lärs heller inte ut på lärarutbildningen. Alltså är det trial and error på egen hand som gäller och de som inte klarar det går under. De står där efter några år med en halv miljon i studieskulder, några illusioner fattigare.

Jag hoppas mycket på att den nya regering ska ta sitt ansvar här och ge rätt stöttning till lärare. Jag hoppas också att man börjar utbilda lärare i konsten att leda bråkiga grupper. Om man inte gör det så får man väl ha auktoritet som inträdeskrav på lärarutbildningen. Hittills har det inte ens varit möjligt att prata om hur man får en grupp att göra som man vill eller bli som man vill att den ska vara. Det svek mot lärarna och därmed mot eleverna som man håller på med idag är i alla fall inte godtagbart.

Per Westberg sa...

Malla Taipale är övertygad om att verktygen finns och jag är också helt säker på att vuxna har en auktoritet. Det är bara en fråga om hur den hanteras. Med ålder följer erfarenhat och den som är äldre har därför med självklarhet en möjlighet att leda. Att det sedan inte funkar i praktiken är en helt annan sak. Vad man behöver då är inte ordningsbetyg. Utan fler människor i skolan som kan gripa in, stötta lärare men också aktivt jobba med strulnissarna och deras familjer.

Talet om att styra en grupp är ofta en chimär. I nästan alla organisationsteoretiska sammanhang bygger nämligen praktiken om ledarskap i grupp på att ledningen haft möjlighet att sätta samman gruppen. Så är det inte i skolan.

I Sollentuna gjorde man alltså rätt som stöpte om grupperna.