2009-03-15

Frys dödshjälpsdebatten

Ordföranden i Statens Medicinsk-Etiska Råd, professor Daniel Tarschys, återupprepar idag samma misstag som många andra debattörer i den pågående dödshjälpsdebatten. Han uttalar sig utifrån vad han tror sig veta och inte vad han vet.
Tidningarnas reportage- och debattsidor fylls varje dag med artiklar om dödshjälp och kommentarer kring den pågående rättsprocessen där en anestesiläkare är misstänkt för dråp. Vissa debattörer fylls av ett ärligt behov att få berätta sin sanning (läkarkollegor och anhöriga till patienter), andra skribenter drivs av ett intresse att föra fram sin egen person för att få skjuts i den politiska karriären (exempelvis Christina Doctare).

Socialminister Göran Hägglund skrev med eftertänksam klokhet på SvD Bränpunkt den 12 mars och uttalade att vi ännu vet väldigt lite om vad som hände när den för tidigt födda flickan på Astrid Lindgrens barnsjukhus dog. Göran Hägglund menade att bara om läkaren följt praxis och ändå fälls finns det grund för en ordentlig översyn av de etiska riktlinjerna.

Ordförande i Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER), professorn i Statsvetenskap och den tidigare folkpartistiske riksdagsmannen, Daniel Tarschys, replikerar idag på Hägglunds inlägg. Tarschys berättar att en arbetsgrupp inom SMER tagit fram fem olika situationer där potentiellt kontroversiella avgöranden i livets slutskede kan aktualiseras. Dessa är:
1) avstå från att inleda livsuppehållande behandling,
2) avbryta livsuppehållande behandling,
3) erbjuda palliativ behandling och palliativ sedering,
4) erbjuda läkarhjälp vid förskrivning av läkemedel vid ett självvalt livsslut, och att
5) erbjuda aktiv läkarhjälp vid självvalt livsslut.

Tarscys skriver att det i Astrid Lindgren-fallet handlar mycket tydligt om den tredje varianten ovan. Den senaste veckans meningsutbyten tyder på att gällande rätt inte riktigt klaffar med de riktlinjer som sjukvården följer.

Men hur kan Tarschys veta det och hur kan han använda uttryck som "mycket tydligt". Jag hoppas att han här rätt men det brott - dråp - som domstolen funnit att det föreligger sannolika skäl till misstanke om ryms inte under något av ovanstående fem handlingsalternativ.

Det är dags att frysa debatten och låta rättvisan ha sin gång. Möjligen kan debatten åter starta när åtal väcks. Och vi alla hoppas väl på att förundersökningen läggs ned med den klassiska åklagarmotiveringen "ej brott". Innan dess vet vi utomstående alldeles för lite och de kloka debattinläggen kan få en bomerangeffekt.

Bloggar om ,

Inga kommentarer: