2010-06-19

Jo monarkin är ett statskick

Den konstitutionella monarkin i Sverige är ett väl fungerande statsskick som vi kan tacka våra grundlagsfäder för. Ett besök i Torekov ingår i allmänbildningen. Det är inte politiska redaktörers analyser som kommer att ge oss ett annat statsskick. Sannolikt kommer en långsiktig förändring av opinionen att ske genom den kolorerade veckopressens excesser. Folket kommer helt enkelt att tröttna.

Att Aftonbladet Ingvar Paulsson idag skriver en ledare om monarkin är inte helt oväntat. Det är bra att det finns opinionsbildare som ifrågasätter monarkin som statsskick men det lär knappast vara dessa pennor som i framtiden förpassar monarkin till historien. Personligen tror jag att det är den journalistik som företräds av den kolorerade veckopressen som kommer att skapa opinionen som så småningom ger oss ett annat statsskick. Folk kommer helt enkelt att tröttna på intrången i sängkammaren. När man inte längre intresserar sig marginaliseras företeelsen. Just opinionsbildaren Paulsson är ett exempel på en begynnande marginalisering av hovets uttrycksformer. Han skriver:


Kronprinsessan gifter sig med Daniel Westling, med rötter från Ockelbo. Ers Kungliga Höghet Prins Daniel.
För Paulson och många andra är titulerandet så ointressant att han inte kan skilja på Ers Kungliga Höghet och Hans Kungliga Höghet. Ers Kungliga Höghet säger man till prinsen och Hans Kungliga Höghet Prins Daniel säger man när man talar om honom. Vi som reflekterar över sådant subtiliter som titlar betraktas mer eller mindre som nördar. Andra exempel på marginalisering är hur journalister duar kungen och kronprinsessan i intervjuer. Det kan låta trevligt men vittnar om att journalister inte ser något speciellt kring kungligheterna. Och själva idén med monarkin är just att personerna är speciella. Någon gång når man så långt i utvecklingen att folkligheten har tagit överhanden.

Det är bra att Ingvar Paulsson konstaterar att vår monarki är en institution som anpassat sig till tiden och maktförhållandena. När vi gör bokslut efter Carl XVI Gustaf kommer vi att konstatera att få kungar så tydligt levt upp till sitt valspråk - "För Sverige i tiden". Det är inget fel att vara opportun och det skickliga ligger i att kunna bibehålla rätt traditioner.

Men Paulsson har fel när han skriver att vi inte har ett statsskick utan en barnbok. Grejen är nämligen att det verkligen är ett statskick som fungerar utmärkt. Kungen och drottningen som sammanhållande länk och en koppling bakåt i tiden genom symboliska traditioner är viktiga inslag i statsskicket. Även republikerna har sådana traditioner men där belastas dock nästan alltid statschefen av en koppling till politiken. Det bör vi kunna slippa i monarkin och det är en finess i sig som gör det något lättare för regering och riksdag.

När man tvivlar på monarkin ska man tänka på att vi tidigare hade riksdagens högtidliga öppnande. Nu har vi Riksmötets öppnande och kungen kommer till folket. Inte tvärtom. Det är stort och det är bra. För Sverige i tiden.

Aftonbladet, Grattis Daniel och Victoria!

Bloggar om , , ,

2 kommentarer:

Bengt O. sa...

Du tror inte att det kan bli så att folk besinnar sig -utan inflytande från veckopressen- och inser det orimliga i att statens högsta ämbete skall ärvas inom en familj utan hänsyn till kompetens och utan inflytande av folkviljan? Det nuvarande spektaklet har nog väckt en hel del annars likgiltiga personer.

Med ett republikanskt statsskick betalar medborgarna för presidenten och hans eller hennes partner. I monarkin betalar vi inte bara för regenten utan för en hel drös med personer som mycket väl skulle kunna försörja sig genom hederligt arbete.

Per Westberg sa...

Men grejen är att vi har en ordning där statschefen förvisso företräder staten men där man inte kan påstå att det är statens "högsta" ämbete. Bara ett ämbete i staten.